Helt otroligt! Nu är jag examinerad på riktigt! Nu är tåget "mitt" från manövervagn till förarhytt! Vilken känsla!
När man lämnade Skövde i morse visste jag inte vad jag hade att vänta mig, på perrongen i Falköping står Hasse en underbar man som ska ta hand om mig denna ljumna junidag. Han vinkar glatt när han ser mig, tar cigaretten från mungipan och ropar -Hej och välkomen!. Då visste jag att detta kunde gå vägen!
Vi sitter i orderrummet och pratar om hur det varit de senaste veckorna och plötsligt dyker en hord resenärer upp! De hade blivit ifrånåkta av en ersättningsbuss och är sådär lagom lyckliga som resenärer alltid är när det är något som inte går riktigt som de tänkt sig! De får lite kaffe och choklad och slår sig ner i soffan bredvid oss, varpå jag och Hasse lämnar över våra platser för två små snärtor som snart tar plats i soffan. Vi går ut och filtrerar lite luft före avgången samtidigt som vi tar oss över till spår 3 där vår Regina och min kurskamrat Henrik står och väntar på oss!
Så bär det av mot Göteborg, Henrik får börja med att visa vad han går för när det gäller avgångssignalering medans jag befinner mig i manövervagnen och plockar på mig den mängd attiraljer denna resa kräver. Jag är klar, jag är biljettviserare! Jag kryssar mig fram i vangarna tre och inte en biljett blir missad, några köper några vill bara höra när vi är framme och några säger några ord extra och bjuder till litegrann.
Nere i Vårgårda gör jag min första avgång, den sitter som berget, Hasse ler och säger att -Det där klarar du galant! Jag ler tillbaka mot honom. Nu är det bara en station kvar sen är det slutstation Göteborg och uppehåll i cirka två timmar, ska bli skönt att koppla bort allt en stund, och se mina andra kurskamrater tänker jag när jag och Hasse tar oss in i manövervagnen för att prata allvar. Han frågar diverse frågor om hur signalering går till och vad jag gör vid en nödsituation, han tittar i min väska för att se om jag har den rätta utrustningen med mig, ler och bockar av på sitt papper!
Alingsås går som smort!
Framme! På perrongen vinkas det hejglatt från en kamrat som står i uniform och ser lycklig ut, ett spontant kramkalas bryter ut utan hejd. När vi samlat oss och våra tankar igen pratar vi lite om det som varit och går sedan för att äta lunch! Magen gapar riktigt efter något eftersom jag inte fått i mig något ännu.
Två timmar senare var det finalen för min del! Jag begär tågväg och får oss i rullning igen! Gör utropet -Hej och välkomna ombord..... önskar er en trevlig resa! Och Hasse tar mig i handen och ler ännu en gång och säger -Grattis Malin, och lycka till! Inte för att du behöver det för det där klarar du i sömnen! Jag skiner upp innifrån, stolt, nöjd och självsäker känner jag mig i denna stund. Vad roligt, nu är det bara jag o ingen annan ombord.
Hemma på perrongen i Skövde igen! Skönt! Turfördelningen ringer och bekräftar att jag kommer göra min första tur på lördag med början 05.30 och slut 17.03. Kommer jag klara det? Kommer jag i tid? O kommer resenärerna ända fram? Såklart!
När man lämnade Skövde i morse visste jag inte vad jag hade att vänta mig, på perrongen i Falköping står Hasse en underbar man som ska ta hand om mig denna ljumna junidag. Han vinkar glatt när han ser mig, tar cigaretten från mungipan och ropar -Hej och välkomen!. Då visste jag att detta kunde gå vägen!
Vi sitter i orderrummet och pratar om hur det varit de senaste veckorna och plötsligt dyker en hord resenärer upp! De hade blivit ifrånåkta av en ersättningsbuss och är sådär lagom lyckliga som resenärer alltid är när det är något som inte går riktigt som de tänkt sig! De får lite kaffe och choklad och slår sig ner i soffan bredvid oss, varpå jag och Hasse lämnar över våra platser för två små snärtor som snart tar plats i soffan. Vi går ut och filtrerar lite luft före avgången samtidigt som vi tar oss över till spår 3 där vår Regina och min kurskamrat Henrik står och väntar på oss!
Så bär det av mot Göteborg, Henrik får börja med att visa vad han går för när det gäller avgångssignalering medans jag befinner mig i manövervagnen och plockar på mig den mängd attiraljer denna resa kräver. Jag är klar, jag är biljettviserare! Jag kryssar mig fram i vangarna tre och inte en biljett blir missad, några köper några vill bara höra när vi är framme och några säger några ord extra och bjuder till litegrann.
Nere i Vårgårda gör jag min första avgång, den sitter som berget, Hasse ler och säger att -Det där klarar du galant! Jag ler tillbaka mot honom. Nu är det bara en station kvar sen är det slutstation Göteborg och uppehåll i cirka två timmar, ska bli skönt att koppla bort allt en stund, och se mina andra kurskamrater tänker jag när jag och Hasse tar oss in i manövervagnen för att prata allvar. Han frågar diverse frågor om hur signalering går till och vad jag gör vid en nödsituation, han tittar i min väska för att se om jag har den rätta utrustningen med mig, ler och bockar av på sitt papper!
Alingsås går som smort!
Framme! På perrongen vinkas det hejglatt från en kamrat som står i uniform och ser lycklig ut, ett spontant kramkalas bryter ut utan hejd. När vi samlat oss och våra tankar igen pratar vi lite om det som varit och går sedan för att äta lunch! Magen gapar riktigt efter något eftersom jag inte fått i mig något ännu.
Två timmar senare var det finalen för min del! Jag begär tågväg och får oss i rullning igen! Gör utropet -Hej och välkomna ombord..... önskar er en trevlig resa! Och Hasse tar mig i handen och ler ännu en gång och säger -Grattis Malin, och lycka till! Inte för att du behöver det för det där klarar du i sömnen! Jag skiner upp innifrån, stolt, nöjd och självsäker känner jag mig i denna stund. Vad roligt, nu är det bara jag o ingen annan ombord.
Hemma på perrongen i Skövde igen! Skönt! Turfördelningen ringer och bekräftar att jag kommer göra min första tur på lördag med början 05.30 och slut 17.03. Kommer jag klara det? Kommer jag i tid? O kommer resenärerna ända fram? Såklart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar