tisdag 15 juli 2008

Hatar

Hatar att höra mitt hjärta brista!
Hatar att höra Lucas gråta och säga att han vill komma till mig när han är hos sin pappa.
Hatar att inte kunna ha min lilla älskling hos mig när han behöver mig, eller när jag behöver honom vilket är varje dag, varje minut, varje sekund. Sen finns det såklart sekunder då man är mindre nöjd med tillvaron och som kan vara en kamp i sig men inget kan ta udden av den otroliga lycka jag känner när jag har honom nära!

Hatar att vara separerad förälder, det är absolut inte så att jag vill ha hans far tillbaka, bara det att jag inte hade väntat mig detta när jag blev mamma.

Hatar att vara så otroligt älskad att det gör ont!

Inga kommentarer: