Mustachen i öronen

Nässjö! Vad ska det vara bra för? Sitter här och har gjort det i en halvtimma, ska sitta i ytterligare 50 min ca innan jag får åka hemåt igen!

Jobbat ner till Göteborg tidigare idag och hit och sen blir det bara uppåt igen sen är jag ledig för helgen! Hade en man med kritvitt hår med mig på tåget, men så såg jag till min förskräckelse att han hade tjocka tussar av svart hår som vällde ut från öronen på honom.. Jisses.... Har inte så mycket att skriva idag tycks det! Hm... Var längesen jag skrev och har väl kanske legat av mig lite under den tiden jag varit avskuren från internetvärlden och dess glorifierade bloggar. Men nu så är jag på G igen!

Ska åka till Nyköping imorgon! Och träffa min älskade pojkvän som jag snart får äran att kalla för sambo! Ska bli helt underbart härligt att få krypa ner hos honom varje kväll och se honom varje morgon när jag vaknar. Någon som tar han dom mig när jag inte är 100% och som tycker om mig mest när jag förtjänar det minst, för det är då jag behöver det som mest!

Pratade med honom för en liten stund sen! Han blev putt, fick något att göra och sa hej då! Tragiskt! Ont i hjärtat fick jag! Det hela är så nämligen att det var en kille jag haft olyckan att strula till det med en gång i tiden som frågade om jag ville vara vän på Facebook. Och jag hade tackat ja när jag pratade med Henrik. Jag frågade honom om han blev sotis och det blev han inte men putt blev han.. Jag frågade varför och han svarade inte! Varför ska kärlek vara så komplicerat för? Det är ju inte så att jag ens ägnat den där killen en tanke sedan det hände i stort sett och för det andra så är det ju längesen och redan glömt! Jaja.. inte lätt sånt där.

Känns dock inte så kul att åka till honom om han inte är glad på mig! Och mindre roligt att gå på ett bröllop och försöka vara trevlig mot personer man inte känner! Jaja det ordnar sig väl det me, får väl bara vara tyst i värsta fall, det brukar ju funka för vissa!

Nu ska jag göra annat, som att gå ut och sätta mig i solen en stund!

Dagens ord: Gammalt är tydligen inte alltid glömt!

Jobbig sits

Sitter och tittar på GossipGirl och värker av saknad och längtan.

Vill ha dom här, vill vara med dom varje vaken stund och mitt hjärta slår och klagar över den ensamhet som nu sköljer över mig! Vill inte sitta här och sukta och tråna efter mina älsklingar!

Lucas fyller som sagt år idag, kan vara därför det känns lite extra jobbigt att inte ha honom här hos mig. Och Henrik tränar fotboll så honom kan jag inte prata med om att jag har det lite jobbigt just nu..

Skickade för övrigt mess till Lucas pappa för att fråga om det fanns någon möjlighet att ha Lucas mer än jag har i nuläget. Han svarade att jag var smått dum för han saknar honom minst lika mycket när han inte har honom hos sig. Men för ett tag sedan lät visan annorlunda, då praktiskt taget han bad mig ta hand om Lucas mer. Nåväl låt oss inte fördjupa oss allt för mycket i mitt dunkla och smått dystra tidigare liv.

Lucas ringde dock förut! Han blev ledsen för andra gången idag när han pratat med mig. Han ville komma till mig med en gång och blev ledsen när jag sa att det var på fredag han skulle få komma hit. Han ville inte komma hit sen utan nu på en gång. *suckar* Likadant i morse när jag pratade med honom och han ville att jag skulle ta honom till dagis och jag sa till honom att det var pappa och hans tjej som skulle ta honom dit.. Sen pratade jag med "pappas" nya tjej ikväll oxå och hon sa att Lucas är mammig varje dag! Vad ska jag göra? Han är verkligen min veka och sårbara punkt, min Akilleshäl! *suckar ännu en gång*

Nej nu ska jag ta mig ett bloss sen blir det mer Gossip för mig! Längtar tills jag kan få prata med Henrik om dagen som varit och säga till honom vad han betyder för mig! För satan i gatan vad mycket han betyder!

Grattis

Det är nu hela tre år sedan jag låg i förlossningssalen och väntade på min ängel! Den dagen är för alltid etsad i mitt minne och för andra året i rad så har jag inte möjligheten att träffa den person som jag älskar mest av allt i hela världen, som jag givit liv, MIN LUCAS... Idag blir han alltså tre år! Jisses vad tiden går fort!

Grattis på treårsdagen Lucas!

För övrigt så har jag jobbat färdigt för dagen och klockan har inte ens hunnit bli nio... Har kommit hem från jobbet, satt mig i sängen med en kopp te och datorn i knät och tittat på 27 dresses! Den var mysig, något förutsägbar som de flesta andra filmer i den genren men den passade mig perfekt.

Om en stund ska jag ut och promenera med Sandra söt och hennes lilla Heiley (eller hur fanken dom stavar).. Ska bli gött att komma ut lite idag igen!

Hade tänkt att åka till Nyköping, ringa Henrik när jag väl var där och prata med honom i telefon samtidigt som jag vandrade genom stan mot hans lägenhet, men så ska han på fotbollsträning av alla mindre spännande saker att göra när flickvännen tänker komma och överraska, med mys och matlagning, nej då ska man träna fotboll.. Och dessutom komma med undanflykten att jag inte vill att han ska bli pluffsig.. Hahhaha.... Finns andra sätt att inte bli pluffsig på än att hoppa över en träning för att umgås med någon man tycker om.. Men men jag är inte bitter! =)

Så nu har jag hela dagen till förfogande och likadant imorgon! Funderar på att jobba extra imorgon om det behövs, får se vad som dyker upp under dagen! Annars går det väl säkert att ragga upp någon man inte fikat med på ett tag! Som sagt den som lever får se! Just det ja, ikväll är det ju GossipGirl och måste ju få reda på om det är en serie som är värd att följa efter mitt monstermaraton i söndags. *skrattar*

Nu blir det lite vila sen lite äta och promenad!

Dagens ord: Försöker du överraska någon se till att det inte är du som blir överraskad!

Ser framåt

Sitter nu här och ser framåt. Jo visst jag ser på tvn där ett megamaraton av GossipGirl avsnitt rullar för tillfället men jag blickar även framåt på det icke abstrakta sättet.

Fick gråta av mig inatt och prata med personen som stöttar mig mest och får mig att känna mig trygg, så idag känner jag mig starkare än jag gjort på ett tag! Måste nog erkänna att jag ibland behöver få släppa lite på trycket och låta tårarna rulla..

Åh.. känns lättare idag.. *så glad*

Börjar med små uppdateringar som är loooong overdoo för att vara lite internationell, så tar tag i mig själv bit för bit... Började med att måla naglarna så där chickt... Fransk manikyr.. Hihi i äkta gossip girl anda... Oj oj oj påverkad alla redan? Det kan aldrig vara bra.. Tur att jag inte är rik, smal, lång och lite snyggare.. Då skulle man kunna kalla mig wannabe eller liknande och det vill vi ju inte! Eller? *skrattar* Ja du ser humöret pekar uppåt...


Nä nu blir det ett avsnitt till sen får jag ta o röra lite på mig! Alltså ifrån soffan, genom hallen där transformationen ska börja för dagens runda i träningsskorna.. =)

Dagens ord: Ibland kan man behöva uttrycka något jobbigt som dagen efter känns luften lättare att andas och man vet att någonstans bakom de gråa molnen så skiner solen! =)

Make my own happiness

Lyssnar på lite smådeppig musik och värmer mat i micron. Det blir något jag sparat i frysen. Får väl se hur det smakar om en stund antar jag!

Vet inte vad det är med mig riktigt! Känner mig äckligt tom! Vill inte vara sån här! Har ingen motivation till att göra något alls i nuläget och det stör mig ännu mer än något annat. Skulle gått ut och gått innan jag börjar jobba idag, men ska göra mig klar inom två timmar och då ska jag hinna äta och duscha och så innan oxå, vilket inte är något annat är billiga ursäkter men just idag så känns det som om dom får vara fullt godtagbara. Lingonveckan börjar nu med, så synd om mig!

När ska mitt nya liv börja?

När får jag ork lust och vilja att ta tag i mig själv och de saker jag ser mig själv göra!? När? Jag är inte dum utan jag vet att det är jag som är min egen lyckas smed, men varför känns det då ibland så motigt? Jag känner mig liten och ensam i världen trots att jag vet att så inte är fallet! Det är nog så att jag bara inte klarar av att se mig själv så lycklig som jag faktiskt förtjänar att vara, som jag faktiskt är. De frågor som virlvar runt blir då "när kommer det gå fel?" är det ett mänskligt fenomen eller bara ett Malinfenomen? *flinar lite vid tanken*

Jag är lycklig! Jag har hittat en underbar kille! Förhoppningsvis killen med stork K som kommer bli mannen med stort M. Jag har några få nära och härliga vänner, jag har en underbar och stöttande familj. Jag har en son jag gör allt för, som gör mig glad bara vid tanken på honom! Jag har ett roligt jobb med toppenbra arbetskamrater vilket jag vet är få förunnat! Men varför måste jag då ifrågasätta allt? Varför smyger sig tankar som är jag värd detta och kommer det hålla in i mitt huvud?


Äh.. GAska upp dig nu för fan! Dig är det inte synd om. Du har det lätt! Eller iaf lättare än många andra! Se nu till att verkligen bli din egen lyckas smed. Få struktur på dig själv och ditt liv och sätt upp mål för dig själv som du inte är rädd för, och gör saker som vet att du i slutändan inte ångrar för de gjort dig lycklig och var dig själv!

Jag är Malin! Jag är bra som jag är! Bara några mindre justeringar så blir du prima!

Dagens ord: Börjar du ingenstans så kan du heller inte nå dina mål eller komma vidare!