En blogg

Tänkte jag skulle försöka skriva av mig lite av väken jag fick i bröstet förut när jag pratade med min darling Henrik.. Det handlar om ett jag som inte längre får rum i mitt liv och som jag heller inte vill ha tillbaka.. En svagare version av mig själv! Jag drivs av tanken att jag är en stark person som inte går på och tar vad som helst. Men bilden av mig själv kanske är något skev, eller iaf så kan det hända att den varit det!

Känner oro i mig angående mig och Henrik, och då menar jag inte att jag på något sätt är rädd varken för honom eller vad som står skrivet för oss tillsammans utan jag är rädd att förlora honom. Älskar honom som jag inte älskat någon tidigare och vill inte för något i världen förlora honom, risken är ju dock att jag gör det om jag inte själv kommer på ett sätt att släppa oron i mig och bara leva och ta det som det kommer.. Nu menar jag inte att jag inte vill planera saker med honom för det vill jag, men behöver inte oroa mig för att förlora honom förrens det eventuellt händer. Den dagen den sorgen så att säga!

Vet att jag är en svartsjuk person, inte så att det på något sätt går till överdrift, utan skulle hellre kalla mig för hälsosamt sotis om det nu finns ett sådant uttryck.. Finns det inte så myntar jag det nu!! Nu finns det! *flinar* I alla fall.. Men det har alltid tidigare funnits orsak till min svartsjuka eftersom den partnern jag då hade kanske inte var rätt för mig vilket resulterade i några års dåligt självförtroende, kass självkänsla och att jag inte såg något värde i mig själv. Visst jag må vara lojal, snäll och något naiv när det kommer till den personen jag är tillsammans med, men är inte det på sitt sätt ganska skönt och charmigt? Sen kanske man då istället ska välja en person som inte trycker ner, får en att känna skuld när man inte ska och aldrig säger något positivt om en, utan en person man kan lita på som litar på en tillbaka och ger lika mycket som han tar?

Detta blir inte alls den bloggen jag hade tänkt mig från början, men känndes plötsligt som jag hade sjukt mycket tankar virvlandes runt i mitt huvud som på ett eller annat sätt måste få komma ut.. Hoppas älskling orkar prata lite mer ikväll, behöver honom!

Det jobbigaste med att älska någon så mycket är att man aldrig kan känna sig riktigt säker på att man får känslorna tillbaka, det är lättare att säga något än att sedan omsätta ord i handling många gånger. Visst saker är roligt att höra och man mår bra när man hör dom, men ord behöver omsättas i handling också annars kan det lika gärna kvitta! Hm... lät jag bitter? Något kanske? Eller bara smått melankolisk kanske! I alla fall.. Det är så otroligt jobbigt, för även om jag är lite av en ord-nörd så finner jag ändå inte orden för att beskriva de känslor jag har. Jag finner inte orden som får honom att förstå att det är honom och ingen annan jag vill leva med.. Finner dom bara inte! Det stör mig, sen kan jag skatta mig lycklig om han känner ens en tredjedel av det jag känner för honom för då kan jag gå med ett leende på läpparna resten av livet!

Dagens ord: Ordflödet är ibland som en virvlande ström och ibland som en droppande kran.