Svag?

Ja!
När det kommer till min son är jag sanslöst hjälplös.. Alltså inte i ordets rätta bemärkelse utan jag blir så väldigt påverkad. Exet strular, fast jag tror snarare att det är hans nya som gör det svårt för mig/oss.. Men det har heller ingen betydelse vem som gör eller säger vad!

Jag låter mig själv bli överkörd! Min söta lilla älskling som inte har bett om något annat än att bli älskad hamnar i kläm annars.. Jag kan inte stå på mig som jag vill och det äter snart upp mig innifrån! Vill vara stark! Jag är starkare än såhär! Jag är ingen dörrmatta som om och om igen blir trampad på. Tror det finns dom som faktiskt kan finna njutning i att trampa på någon för dom veteligen starkare än den egna personen! Vill inte känna mig svag och hjälplös! Men antar att jag kommer få göra det ett tag framöver!
Det gör mig förbannad, ledsen och besviken på mig själv..
Men jag är på väg..
Jag kommer ta mig dit jag vill komma!






Idag kommer han dock! Mitt hjärta sjunger! =)
Vi ska ha en mysdag! Bara vi!

Några saker i livet kvar att ta tag i innan jag kan slappna av och börja njuta på riktigt..
Men det tar sig.. *ler stort och stolt*

Dagens ord: Du behöver inte hålla så hårt att knogarna vitnar. Våga släppa taget någon gång och du kan se saker som andra ser dom!