Sitter i soffan med datorn i knät... Lucas sitter intill och kikar på Yoko Yakamoko och Toto... Barnprogram på Barnkanalen.. Lite småmuppigt program, men rätt underhållande faktiskt.. Med någon slutkläm och läraktigt i varje program.
Han är så söt min lilla ängel!
Tänkte på en sak igår när vi hade besökt mina föräldrar. Vi var på väg hem och så kom jag och tänka på Johan (Lucas pappa) och kan inte hjälpas men ibland tycker jag det är tragiskt att det är slut.. Det är inte det att jag saknar honom, men jag har alltid haft någon form av tro och hopp för "kärnfamiljen" bara det att numera ser konstellationen för en kärnfamilj något annorlunda ut än den gjorde när jag växte upp.. Numera är det vanligare att ett barn har fyra "föräldrar" än att det har två... Tragiskt men sant.. Och för att återgå till tankegången jag hade igår så är det absolut inte så att jag saknar Johan eller att jag har känslor för honom,för dom hade nog börjat svalna ett tag innan han kom på tanken att göra slut på vårt förhållande! Vi har ett gott förhållande till varandra nu, pratar lätt och öppet om Lucas och snart ska jag presentera Henrik för Johan eftersom jag gärna ser Henrik i min framtid, och då är det viktigt för mig att dom träffas, eftersom Henrik är viktig för både mig och Lucas... Jag älskar honom!
Vet inte! Kan hända att det jag skrev om tidigare stöter Henrik lite.. Men det är absolut inte min mening.. Jag kan aldrig ångra Lucas, han är mitt universum.. Något man ibland ångrar är dock valet av far till honom. Men det är ju oxå så att hade jag fått barn med någon annan hade det inte blivit Lucas.. Hm... jobbigt ämne detta, för det blir lätt invecklat...
Jaja... Summan av kardemumman är..
Lucas är mitt universum trots att jag aldrig trott mig vara ensamstående mamma.. Johan är viktig för mig och på något konstigt vänster kommer jag alltid bry mig om honom, jag menar det är inte för inte man är tillsammans med någon i 8 år... Men nu är det såhär.. Henrik är min framtid... Han får mig att tro.. han får mig att skratta han får mig att vara lycklig... Och tack vare Johan som gjorde slut så har jag träffat världens underbaraste kille.. Så det finns inget "ont" som inte har något gott med sig...
Nu ska jag leka med sonen.. Sen blir det att jobba till Nässjö och tillbaka.. Gam tur.. vilket innebär extrajobb utöver schema så jag får dubbelt betalt.. hihi... Lucas får bygga med tågbanan hos mormor och morfar...
Dagens ord: Alla har bagage! Ibland kan det vara värt att lufta det lite!
Han är så söt min lilla ängel!
Tänkte på en sak igår när vi hade besökt mina föräldrar. Vi var på väg hem och så kom jag och tänka på Johan (Lucas pappa) och kan inte hjälpas men ibland tycker jag det är tragiskt att det är slut.. Det är inte det att jag saknar honom, men jag har alltid haft någon form av tro och hopp för "kärnfamiljen" bara det att numera ser konstellationen för en kärnfamilj något annorlunda ut än den gjorde när jag växte upp.. Numera är det vanligare att ett barn har fyra "föräldrar" än att det har två... Tragiskt men sant.. Och för att återgå till tankegången jag hade igår så är det absolut inte så att jag saknar Johan eller att jag har känslor för honom,för dom hade nog börjat svalna ett tag innan han kom på tanken att göra slut på vårt förhållande! Vi har ett gott förhållande till varandra nu, pratar lätt och öppet om Lucas och snart ska jag presentera Henrik för Johan eftersom jag gärna ser Henrik i min framtid, och då är det viktigt för mig att dom träffas, eftersom Henrik är viktig för både mig och Lucas... Jag älskar honom!
Vet inte! Kan hända att det jag skrev om tidigare stöter Henrik lite.. Men det är absolut inte min mening.. Jag kan aldrig ångra Lucas, han är mitt universum.. Något man ibland ångrar är dock valet av far till honom. Men det är ju oxå så att hade jag fått barn med någon annan hade det inte blivit Lucas.. Hm... jobbigt ämne detta, för det blir lätt invecklat...
Jaja... Summan av kardemumman är..
Lucas är mitt universum trots att jag aldrig trott mig vara ensamstående mamma.. Johan är viktig för mig och på något konstigt vänster kommer jag alltid bry mig om honom, jag menar det är inte för inte man är tillsammans med någon i 8 år... Men nu är det såhär.. Henrik är min framtid... Han får mig att tro.. han får mig att skratta han får mig att vara lycklig... Och tack vare Johan som gjorde slut så har jag träffat världens underbaraste kille.. Så det finns inget "ont" som inte har något gott med sig...
Nu ska jag leka med sonen.. Sen blir det att jobba till Nässjö och tillbaka.. Gam tur.. vilket innebär extrajobb utöver schema så jag får dubbelt betalt.. hihi... Lucas får bygga med tågbanan hos mormor och morfar...
Dagens ord: Alla har bagage! Ibland kan det vara värt att lufta det lite!
1 kommentar:
hurrudu..ja vet inte om ja håller med om att allt ont för ngt gott med sig...har svååårt att tro de
/MAlin
Skicka en kommentar