Ouch

Sitter i Göteborg och ska snart åka härifrån igen. Kallt är det ute och fryser inne gör jag till och med.

Mår inte så bra för tillfället.. Känns som om jag svalt ett nystan taggtråd och ont i huvud och mage har jag oxå. Synd om mig alltså! =(

Har ringt till turfördelningens akuta linje och talat om att jag inte kommer att dyka upp för jobb imorgon, tjejen som svarade sa åt mig att krya på mig och ringa igen på torsdag angående fredagens arbete eller icke arbete!

Älsklingen åkte hem i förmiddags och saknaden av honom är redan stor! Ett tomrum som är svårt att fylla varesig man har tid att försöka göra det eller inte. Älskar honom så!

Pratade med honom i telefonen förut, han talade om för mig att han ville ta hand om mig nu när jag inte mår bra (kanske han vill annars oxå men men) iaf så sa han att jag var välkommen dit tidigare om jag ändå ska vara hemma sjuk, då kan jag lika gärna vara sjuk hos honom. Och det är ju helt sant. Det är ju inte så att bara för att frugan är hemma så får inte gubben gå hem och vara sjuk. Så sjuk kan man ju vara vart som helst egentligen, jaja missförstå mig rätt, det är ju inte så att man bokar en charter till Kanarieöarna när man är sjuk. Men har man ett distansförhållande borde man ju rent logiskt få vara hos partnern? Eller är det så att man inte får ens vara särbo och ändå vara sjuk hemma, fast då hos sin partner/make/käresta/särbo/sambo? På något sätt så känns till och med tanken på det som SKOLK, men varför? Är det för att jag har för mycket samvete inpräntat i mig eller är det så det ska kännas?

Nu ska jag snart ta och knalla ner till tåget som står på spår fyra och väntar! O så ringa Henrik en kortis! =)

Dagens ord: Stanna hemma om du är dålig! Du får ändå inget tack!