Leva som man lär

eller bara leva som man är? Det är det som är frågan som virvlar runt i mitt huvud för tillfället!


Varför är aldrig något enkelt? Den karamellen kan man suga på länge! Nu låter det som om något är superallvarligt vilket det inte förstås men sitter likväl här och funderar.

Jag säger då till mig själv allt som oftast att jag inte ska göra något jag inte vill någon annan gör mot mig. Men så får man det svart på vitt att jag helt plötsligt befinner mig i en sådan situation, och väl konfronterad med den tanken så är jag nästan ovillig att göra något åt det! *känner mig hemsk* För hade situationen varit omvänd så hade jag heller inge gillat läget vidare mycket. För som jag är nu, sitter här o vet precis vem jag är, vad jag känner och för vem då behöver jag inte vara orolig ju! Men det vet ju bara jag! Så frågan återstår..
Ska man leva som man lär eller bara vara som man är?


Malin är:
Varm i själen! Glad i sinnet! Dum i huvudet!

Malin har:
Världens bästa son! Underbaraste pojkvännen! Ett hjärta fyllt till bredden!