Måste jag?

Måste jag i varje ord och mening skänka en liten del av mig själv? Måste min själ krympa tills den förgås för att jag bryr mig om? Klarar jag av detta mycket längre? Jag är självisk många gånger det vet jag, men all den empati och medkänsla jag har tömmer mig snart!

Detta låter ju väldigt dystert, men bara jag kan säga om det är sant eller ej! Och de som känner mig säger föhoppningsvis att jag är ärlig i det jag gör och säger, annars har jag nog både lurat mig själv och andra till att tro det åtminstonde! Vad är sanning och vad är lögn? Det är upp till den som ljuger och den som blir bedragen att avgöra, olika saker är lögn för olika personer, allt handlar om tolkning visseligen! Men jag är ärlig, det vill jag vara och det är något jag är stolt över att vara! Men försöker att inte vara elak, men den gränsen mellan ärlighet och elakhet är ibland hårfin! *reflekterar*

Var med min älskade syster igår! Hon är verkligen en gorumetböna! *ler* Och ett sant nöje att umgås med henne och se henne utvecklas till den vackra och vänliga människa hon är! Fylld av humor, livsglädje och styrka! *älskar dig söstra mi* Och igår av alla dagar när vi umgås får hon reda på något så overkligt och ofantligt jobbigt (vill inte säga vad), hon sitter och skakar av rädsla och gråt. Jag försöker finnas där, men jag av alla människor finner verkligen inga ord för att skänka en uns tröst. Men jag finns där, och kommer vara där för henne när och om hon behöver mig!

Sitter på orderkontoret i Falköping! Reflekterar över mitt liv, vad som hänt, vilka erfarenheter jag fått, utan att gå alldeles för djupt och försvinna i ett ältande! Vet att jag inte är där jag trodde jag skulle befinna mig vid den här punkten i mitt liv, men är nog ganska nöjd ändå! Kanske inte helt nöjd med mig själv! Är nog egentligen rätt besviken på mig själv! Vill må bra! Vill vara nöjd med mig själv! Varför ska det vara så svårt? Varför måste det verkligen spela roll vad andra tycker? Trodde jag hade kommit över det stadiet och börjat lära mig älska mig själv. Men så är tydligen inte fallet! Ord sårar, lång mycket mer än man anar! Något så enkelt som en ironisk kommentar kan bränna i bröstet och sticka i ögonen! Bli stark Malin, du har det inom dig, någonstans!

Dagens ord: Även om du inte finner orden till tröst så hjälper det om du så barar lånar ut en axel för någon att luta sig mot och känna sig trygg och älskad för en stund!