Nässjö! Sitter här bredvid Stefan och gör inte så mycket! Kisar för jag har solen i ögonen (men klagar absolut inte) och funderar över morgonen som lider mot sitt slut!
Vad mycket folk det är som rör sig runt på Göteborgs Central före sju på morgonen! En jämn ström av människor som är helt uppe i sina egna liv och tankar och andra som är helt och hållet borttappade och som inte har minsta aning om vart dom är på väg eller vart dom kommer ifrån. Där kommer en som har för korta hälsenor och lixom struttar fram med raka ben, åh där borta är en annan som lyckats vika upp byxorna precis ovanför skorna som därtill är urfula i min mening! Haha. Rätt intressant att bara iaktta folk såhär, inte alltid man har möjlighet och tid att göra det! Att bara sitta och titta, lägga märke till saker. Kan också vara för att jag var trött som jag såg allt jag lyckades se, men när kroppen befinner sig som i dvala då kan fantasin och sinnet få lite frispel.
Henrik och Lucas är hemma, dom har nog ätit klart frukosten vid det här laget och ska nog bege sig till lekparken. Älskar dom! När jag hade lämnat hemmets lugna vrå i morses så hade tydligen Lucas drömt mardrömmar och pratat i sömnen. JÄVLAR och SLÅSS.. Inte bra. hm.. Men han är rätt hårdhänt nuförtiden, ska nog ägna honom lite extra tid idag och bara mysa, bygga lego och måla tror jag minsann! Det måste jag bara hinna med!
Jobbade upp från Göteborg förut förresten och chefen för division Service Göteborg (alltså en av mina chefer) åker med på tåget och presenterar sig och pratar lite! Det var otippat, hade jag vetat det kanske jag hade kammat mig lite i morse! *flinar*
42-åringen...
Det är det enda man behöver läsa, säga, eller höra för att man sedan ska behöva svälja en kväljning! Fan ta honom! Man blir så fruktansvärt maktlös och förbannad när det kan gå så långt att ett barn blir bortfört, eventuellt sexuellt ofredat och sedan mördat! En tioåring på väg hem från fotbollsträningen. Jag är inte så insatt i hela historien för jag klarar nog inte av det helt enkelt. Tanken på att något sådant någonsin skulle kunna hända min Lucas gör att jag mår illa och nästan blir tårögd, så läser lite om det för man är ju ändå tillräckligt nyfiken för att inte kunna låta bli. Men inte bli för insatt, inte bli för engagerad!
Nu ska jag snart ut och förstöra mina lungor lite mera! Sen blir det ett telefonsamtal till pojkarna där hemma, tänk att få ha två killar hos sig jämt, det vore drömmen! *ler*
Dagens ord: Maktlöshet är avskyvärt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar